En del befinner sig på samma höjd som E-skiktet när de börjar förbrännas och de kan då ge joniserade spår efter sig som kan vara några sekunder. Dessa joniserade spår kan vara så täta att det kan reflektera radiostrålning och bl.a beroende på meteorernas storlek så varierar den optimala frekvensen men den ligger vanligen någonstans mellan 30-50 MHz. Höjden är förhållandevis konstant varför man ganska väl, rent matematiskt, kan förutsäga att avståndet mellan sändare och mottagare vanligen ligger runt ca 200 mil.
Möjligheten till MBC upptäcktes redan 1929 och 1944 bekräftades upptäckten genom att man kunde se påverkan på radiovågor av meteorsvärmar i samband med forskning på radarvågor.
En av de mer kända meteorsvärmarna som regelbundet passerar jorden är Perseiderna som passerar jorden i augusti. När jorden passerar genom meteorsvansen kan man under en timme se hundratals meteorer, eller "stjärnfall".
(bilden från NASA: S. Molau and P. Jenniskens, NASA Ames Research Center )
Man kan använda de flesta moder vid MBC och på senare år har digitala moder varit populärt.
En relativt ny digital mode som medger ganska höga datahastigheter, PSK2K, använder en programvara som ytvecklats av Klaus DJ5HG. Man kan också använda förhållandevis enkla apparater för den digitala delen vilket gör det extra intressant. Med programmet kan man åstadkomma ett 2-vägs QSO med en lämpad radio och en dator med ljudkort.
Du kan läsa mer och hämta programmet här.
